En gång om året ungefär tror jag att det är. Som jag återigen skriver om de vita flingorna som sakta singlar ned från himlen. Idag är rubriken inte just det Om vita flingor som singlar långsamt men texten är det. Utanför har snön börjat att falla. Sakta och fridfullt ned mot den frusna marken som har smekts av minusgrader sista veckan.  Det är vackert när det börjar snöa men känns alltid lite fel när det kommer här i januari. När nyåret har passerat och januari kommit så längtar jag efter vår och grönska. Inte efter vitt och fruset. Även om jag logiskt sett vet att vintern inte är i närheten av att ta slut bara för att det nya året har börjat så är det dit mitt hjärta vill.

Jag har inget emot dessa vackra vita flingor. Bra en önskan om att de istället skall falla i november eller december och nu ge med sig igen.