så var det dax igen. Det är natt och jag kan inte sova. Hjärnan går på högvarv och försöker hitta lösningar på alla problem jag upplevt de senaste 15 åren. Ingen ro. Det sticker i bröstet. Ju mer jag försöker att slappna av och släppa taget ju mer känner jag att hjärnan varvar upp. Inget av de vanliga tricken har ännu fungerat. Dvs autogen träning, avslappning  kroppsdel för kroppsdel. Läsning finns det ingen ro till, spela spel går inte heller. Jag tröttnar innan tröttheten kommer. Prata med andra hälften fungerar inte heller då han inte har någon som helst förståelse eller insikt i vad det innebär att inte må bra och vara lugn. Min hjärna fungerar så. Ibland drar den igång på högvarv och då finns det knappt någonting som kan stoppa den. Det är tack och lov lättare nu än förr men ångest är fortfarande vidrigt. Idag vet både kropp och själ om att det går över, att det inte alltid kommer att kännas så här, men förr var det annorlunda. Idag får jag inte fullständig panik. Jag kan identifiera att det är just ångest som det rör sig om och jag kan ofta hantera det. Önskar bara att jag slapp.