Det är kallt ute. Jag har försökt att cykla så fort som jag kan trots uppförsbacke och fyra minusgrader. Bryr mig inte om att ställa in cykeln i garaget just nu utan låser den lite snabbt och tar mig in genom ytterdörren. -Älskling?

“Åh mamma du kom”. Lillgossen ligger nedbäddad i sin säng. Storebror tog hand om den biten innan han åkte till skolan. Jag skickar honom en kärleksfull tanke. Älskade unge. Så stor och så hjälpsam. Fin mot dina syskon.

Liten, ynklig och blek ligger du där i sängen och frågar mig vad klockan är. Snart halv nio så du har inte varit ensam länge min skatt. Storebror sa väl att jag skulle komma?
Jo svarar du med tunn röst. “Jag var rädd när jag var själv, rädd och mådde inte bra. Jag är så glad att du kom hem till mig”.
Hjärtat går lite sönder. Det finns ingen annanstans i världen jag hellre vill vara.

du ropar på mig.
– Mamma!
Jag reser mig snabbt och springer nästan in till ditt rum. Allt för att komma fram så fort som möjligt. Lite dricka, lite tröst, kli på ryggen och nytt fräscht lakan. Tack säger du min lilla poet. Tack för allt du gör för mig. Jag önskar du inte behövde.

Käraste barn. Det finns ingenting jag hellre vill!