kvällen är slut. Mörkret har fallit för länge sedan och endast jag själv är kvar nere i vardagsrummet. barnen sover. Maken snarkar säker allt för snart och jag borde också gå upp. Ändå sitter jag kvar. En liten stund till. Låter mörkret omsluta mig. Det enda ljuset som når mig, förutom i hallen på vägen upp som maken lämnat tänt som någon slags påminnelse om att jag borde bege mig upp snabbare än kvickt, är ljuset från gatlampan ute på vägen.

Helgerna går fort, veckorna lika så. Blir till månader och blir till år. Ännu får jag vara med. En tolftedel av 2016 är nu över. 10 månader kvar att avklara mina 40 projekt. En resa för livet, en resa för vänskap, en sommar utan så mycket semester.  Tiden går fort. Jag längtar ned till min trädgård. Längtar efter att få sätta igång med byggandet igen. Förvandla. Nu väntar jag bara. Väntar med spänd förväntan. På resor, på vår och på grönskan.