Inser att jag nog är en av få. De mesta av mina vänner med barn som vi i tonåren verkar Vaara fullt nöjda med att ha nått den fasen i livet. Själv saknar jag så det värker ibland. åren med små varma knubbiga barnhänder som söker din. En varm liten kropp som vill sova nära. Alla funderingar och klokheter.

Jag har älskat alla åren när barnen var små. Känt mig trygg och stark samtidigt som skör och rädd.

Rädd för att göra fel, misslyckas med att få barnen till att bli de trygga och starka individer som jag önskar. Orolig att något skall hända dem. Trygg i att jag älskar dem tills tidens slut. När de kröp upp nära i soffan. När de ville bli kelade på ryggen, få läst en saga. Älskade ungar.