idag är det sjutton år sedan den är dagen. Dagen innan du föddes. Vid den här tiden hade jag ingen aning om att mötet med dig var så nära. Jag minns hur vi gick och matade ankorna nere vid slottsmöllan och hur du fortfarande var där inne i magen. Jag, klädd i röda mjukisbyxor ( inte så mycket annat som passade) och en vit fleecejacka. Mörkt hår i hästsvans. Du där inne. Dina syskon. Adrian i vagnen och Samuel springandes bredvid. Kylan ute. Det var fina tider. Fördelen med att vänta ett tredje efterlängtat och älskat barn är att en vet i sitt hjärta att det kommer när det kommer och när det väl kommer är lyckan total. Det fanns ingen stress. Bara förväntan. Sammandragningarna startade lite försiktigt på kvällen men det var inte mycket mer än så. Jag kunde lägga mig och sova. Senare på natten kom de igång mer ordentligt och sedan gick det snabbt. Klockan 05.21 på morgonen den 6 november kom du med raketfart. Jag minns att jag skrattade högt åt barnmorskan. Äntligen var du här.
Nu har du funnits här i 17 år. Älskade barn. 17 år. Det är en hel livstid när en är tonåring. Det finns knappt någonting därbakom tonåren. Ibland säger du att du känner dig gammal. Då ler jag och känner igen mig. Sista året har inte varit helt snällt mot dig. Måendet har gått upp och ned och bara att klara av att gå till skolan har tagit det mesta av din energi. Att KLARA skolan är däremot inga problem. Du klarar av det mesta du önskar med bravur. Förutom Spanskan då, den är ett elände ;-), men ändå har du gett dig sjutton på att klara den. Du spenderar en del av in fritid med att spela gitarr en gång i veckan som du gjort nu sedan 4e klass. du är fadder för konfirmanderna och åker med dem på resor och läger. Du går i kyrkan och funderar mycket på livet. Älskade barn. DU är allt, precis allt, just bara för att du är den du är. fantastisk. Inkännande, eftertänksam och snäll. Snäll är underskattat. Snäll är viktigt.
Du målar tavlor, går i terapi, lyssnar på och läser böcker och hänger med vänner. Ibland mer ibland mindre. Precis som det skall vara när man är nästan 17 år. Ibland har en koll på allt, ibland på inget. Jag önskar dig allt i världen, all du önskar att se och uppleva, och mest kanske jag önskar att världen just nu vore en bättre plats för dig/oss att leva på. Det är inte lätt alltid att veta vad en vill eller vart en ska. Det är en del av resan. Men ibland väldigt svårt att komma ihåg.
Jag älskar dig oändligt min fantastiska inte så illa tjej. Som är det bästa jag vet av allt som finns i världen. En stilla promenad med dig idag till kyrkogården på alla helgona, att kunna gå bredvid i både tanke, samt och tysthet. Ditt sällskap tröttnar jag aldrig på.
andra året på gymnasiet. Natur är tufft men du hade inte velat ha det på något annat sätt. Du vill utmanas och fundera, filosofera och lösa. Jag är så oerhört imponerad av din vill och dina kunskaper. Du vet vad du vill samtidigt som du inte vet, precis som det skall vara. ingen jag känner har tagit sin livs beslut eller val vid 16. Inte många vet vad de vill bli heller. Låt det komma av sig själv älskade barn. Det löser sig skall du se. Tills dess och alla dagar som kommer så älskar jag dig helt oändligt ovillkorligt och för alltid.
Din mamma