om etthudratrettonde dagen

Posted on
113. Ju äldre man blir desto bättre blir livet, eller?
Ja faktiskt. I nästan alla sammanhang. Det är ju inte helt roligt hela tiden att se hur kroppen blir äldre och börjar påverkas negativt. Men å andra sidan är det inte heller det enda. Jag har lite svårt för att bli så pass mycket äldre att inte längre vara i den fertila åldern. Och även om vi är oense om detta och min man inte kan tänka sig fler barn på något sätt och av någon anledning så tycker jag det är svårt att lämna den delen av livet bakom mig helt.
Ekonomiskt är livet bättre än för 20 år sedan, men å andra sidan så anpassas livet efter ekonomin och vi gör av med mycket mer pengar idag som vi säkert hade kunnat lägga undan. Känslomässigt är livet mycket bättre som 38åring än som 18 åring. Jag kan lättare hantera ångest idag. Allting är inte alltid lättare men väldigt mycket.

om etthundratolfte dagen

Posted on
112. hur tror du samhället ser ut om 20 år.
Bättre hoppas jag. Jag hoppas att vi gör smartare val vad det gäller hur vi behandlar varandra och vår planet. Att vi väljer mer ekologiskt och när producerat. Att vi satsar mer på det som betyder något från grunden. Vård av gravida och förlossning, vård av barn och omhändertagande av föräldrar. Vård och skola.  Jag hoppas att de giriga människorna i toppen skall få sluta tjäna extremt mycket mer pengar än alla andra . Ett bättre samhälle helt enkelt.

om etthundrasjätte dagen

Posted on
106. Brukar du påskpyssla?
nja.. eller jo lite. Mest tillsammans med barnen om det blir någonting. vi kan slå på stort och dra fram de allra finaste färgade papperna och helt go bananas med glitter och lim. I år blev det inte mycket av det. lite kräksjuka kom emellan. Men jag har sparat det mesta av det fina som barnen gjort genom åren och det kommer fram igen vilket är jättekul.

om lyckokänslan i kroppen

Posted on

Först trodde jag att det skulle bli en sådan där helg som spenderades antingen inne eller på resande fot. Gårdagens utflykt och dagens tråkiga väder verkade göra det svårt att komma ut. Men när klockan passerade tre på eftermiddagen så klarnade den tråkiga grådaskiga himlen upp och solen tittade fram en stund trots att det blåste rätt ordentligt. Genast började det pirra i magen. Jag måste ut. Ut i trädgården medans tid ännu finnes, medan vädret tillåter och klockan inte har sprungit iväg till kväll. Oömma kläder, mjuka byxor, träningsstrumpor som är liksom lite tåligare, fleecetröjja som redan bär spår av jord, gräs och pinnar. Hopp i två storlekar för stora stövlar som får mig att känna mig så där extra händig ändå trots att fötterna glider runt i dem. Kanske mest pga stålhättorna som gör dem extra bra att ha när det skall grävas.

Så står jag där igen och bara andas i min trädgård. Funderar. Lika mycket som jag stör mig på suterängträdgården och vägrar gå ned i den på vinter. Lika mycket älskar jag den med alla sina möjligheter på våren och sommaren när jag skulle vilja spendera mesta tiden där nere.  Vinbärsbuskarna jag flyttat verkar ta sig. Tack o lov. Grenarna och de smala stammarna på träden vi sågat ned måste flyttas och med tjocka handskar beskär jag träd, plockar grenar och pinnar, flyttar både stor och liten sten medan jag funderar över mitt nästa drag.

Jag känner mig så där försiktigt lyckl…. nä jag vågar knappt skriva ordet. Jag som påstår att senast jag kände lyckorus var i juli 2005. en spirande bubblande lyckokänsla närmar sig hjärttrakten. Kanske måste jag nu tillåta mig vara lycklig för allt det fina omkring mig? För när mycket annat försvinner, faller i bitar och går sönder så är det ännu viktigare att fokusera på det som är vackert och bra? Att vara ute i min trädgård är en sådan sak. Att den faktiskt är min – något jag längtat så länge efter. Jag vill kasta av mig strumpor och skor, insupa våren med bara fötter på gräsmattan som mest består av mossa trots hårt jobb från maken med mossrivaren förra året. Lukta på blommor och knoppande grenar. Njuta av den grönska som börjar att spira.

Så jag beskär grenar. Jag gräver bort och lägger till. Krattar. Fyller upp och slätar ut. Njuter av att känna mig varm och svettig. Älskar varje minut. Om bara helgen vore lite längre!


om etthundratredje dagen

Posted on
103. 5 tips för en bättre blogg
färg – gärna en egen design, jag gillar inte bloggar som har en fast ram som man inte får röra sig utom. Som en portal där allt ser likadant ut. Jag gillar färg och form.
foto – jag har varit dålig på det där med foto sedan jag bytte till mac från PC. Men det är mest för att jag inte riktigt kommer överens med programmet.
tema – att hålla sig till sin story, dvs inte ändra upplägg hela tiden. Jag upplever det som mkt frustrerande
uppdateringar – lagom mycket, det är ok att inte uppdatera flera gånger varje dag men går det ofta flera veckor mellan inläggen så tappar jag intresset
ha en tanke bakom – jag gillar inlägg med eftertanke och känsla. Det behöver inte vara navelskåderi varje dag eller inlägg men gärna lite djupare tankar och funderingar.

om etthundraandra dagen

Posted on
102. Hiss & Diss – Bloggvärlden
Bloggandet ger och bloggandet tar. Jag har varit med om både och. Samtidigt så är det en stor del av mitt liv. Inte för att folk skall se det utan för att det blir ett arkiv som jag faktiskt är stolt över. Ett arkiv för mina barn och kanske en dag barnbarn att lära känna mig via.
Idag är det mer accepterat att blogga, det var det inte för åtta tio år sedan, jag har fått skit för att jag har skrivit om upplevelser som jag genomlevt trots att jag skrivit anonymt och på ett korrekt sätt. Idag skriver många betydligt mer utlämnande inlägg än vad jag någonsin gjort utan att få minsta lilla höjda ögonbryn för detta. Det är väl kanske största nackdelen. Du kan bli väldigt utelämnad.
Samtidigt kan bloggen vara ett stort stöd och en inspiration, vissa tider i livet har jag fått mycket stöd via det jag skrivit och det är idag skönt att kunna titta tillbaka och analysera vad som hände när tiden har gått och man själv inte längre är i affekt. Genom att gå tillbaka i bloggen och fundera över mina val och vad det blev av dem lär jag känna mig själv bättre. Utmaningar som denna gör att jag får fundera en sväng till och lär mig ännu mer om mig själv.

om etthundraförsta dagen

Posted on
101. Länka en blogg som är olik din men som du gillar
Jag följer inte längre några bloggar slaviskt. Snarare så att jag hoppar in, läser i kapp och sedan kan det åter igen dröja ett tag innan jag kommer tillbaka.
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/
Jag gillar Claras blogg, kan inte säga att jag varit en trogen följare utan jag gör precis som ovan beskrivet. Det jag gillar är det som känns äkta. Att inte allt behöver vara perfekt men det finns en egen stil, tro och övertygelse. Sen skriver hon klokt och med hjärta och det gillar jag.

om dag etthundra

Posted on
100. Om du fick ändra en sak med bloggvärlden, vad skulle det vara?
jag har precis som alla andra som bloggat under längre tider drabbats av troll och andra otrevligheter. Avundsjuka, elakhet och ren dumhet. Jag önskar nog att man inte kunde vara anonym alls. Jag tror många som skriver dumheter inte skulle göra det om de inte kunde vara anonyma. Inte allt näthat skulle försvinna, det menar jag inte. Men mycket av det. Om det bara var så att det fick folk att tänka till liksom.

om nittionionde dagen

Posted on
099. Har du skaffat någon ny vänskap tack vare att du bloggar?
ja, men kanske framförallt med de medier som skapats av bloggvänskaper. Jag har lärt känna en av mina allra bästa vänner genom blogg/forum föräldramedier. Andra vänner har kommit och gått. Jag gläds åt de bekantskaper som jag knyter även om de kanske inte alltid varar livet ut.