om nittiosjunde dagen

Posted on
VECKA 15 – BLOGGVÄRLDEN
097. Varför läser du bloggar?
Jag är en periodare. Fastnar för bloggar jag läser i omgånger, “glömmer bort dem” tröttnar och återkommer ibland. Mestadels vill jag läsa bloggar som inspirerar mig. Mat, bak, pyssel eller renovering. I andra hand vill jag läsa bloggar som berör. Känslor, tankar, filosofier och poetiskt skrivande. Rena mode och livsstilsbloggar går ofta bort. Jag gillar att följa projekt. Viktnedgårn, renovering, plantering, husbygge eller graviditet mm.
Berörd och inspirerad är nog ändå de orden som stämmer bäst på mig.

om nittiosjätte dagen

Posted on

096. 5 våriga plagg du tycker är snygga

jag är barnsligt förtjust i poncho. Det har jag nog alltid varit för jag kommer ihåg att jag hade en som barn som jag alltid kände mig väldigt fin i
långkjolen som man kan dra fram nu när vädret tillåter. Våriga pastelliga färger skall det vara
tunna fina vår jackan. Jag hade(har men den är för liten nu) en mocka jacka som jag ärvt av min mormor som jag äääälskade. Den kanske kommer att användas någon mer gång – vem vet
Tunna tygskor.
stor sjal istället för jacka.

om nittiofemte dagen

Posted on

095. Hiss & Diss – Våren

hiss – vad finns det engentligen att inte älska med våren. Det är en möjligheternas tid. Som nyåret fast liksom bättre. Allt känns mycket mera och det mesta är mycket mer positivt när det är vår. Det är en längtans tid. Längtan efter sommar, ljus och vårvindar. Längtan efter ledighet och tid att umgås. En tid att älska.

diss – ALLERGIA. Japp, jag är en av dem, allergisk mot pollen och gräs. Min stackars stora son har ärvt detta av mig dessutom. Jag har det dock inte lika illa som en del andra men det är tufft när man inte mår bra och nyser, fräser och snörvlar konstant.


om hur fort det går

Posted on

när våren kommer. Det är sjukt egentligen. Hur fort det går. Jag har längtat i veckor ja månader efter ljuset. Efter möjligheten att vara ute och gräva. Efter ljummare kvällar eller i alla fall att man kan vara ute med bara en tjockare tröja på sig.  Jag har längtat till grill och fågelkvitter, solnedgångar och uterum, knoppande löv och jord mellan fingrarna. Plötsligt så är den tiden här. Som i ett enda andetag och jag är nästan rädd för att andas ut. För tänk om det går för fort. Vips så är den här ljuva tiden förbi. Tiden räcker inte till för allt som vi vill göra. Det är aktiviteter, jobb och träffar. Resor planeras och umgänge. Ändå är jag mest rädd för att inte hinna med att gräva klart i trädgården. Det har på sätt och vis blivit min terapi. Att gräva.

Förändra genom fysiskt arbete. Fast på ett behagligt sätt. Jag försöker att blunda och andas. Njuta av nuet och varje värkande muskel med ett leende. Nu är det helg och denna helgen så skall jag verkligen andas och bara vara.

Och gräva.


om nittiofjärde dagen

Posted on

094. Tipsa om något bra som du använder dig av på våren

jag vet inte om det här är något jättenytt direkt men för mig är det så att när våren kommer då kommer även lusten att cykla. Jag cyklar till jobbet som är ca 3 km och cyklar till och från skolan med barnen. Ett supersäkert vårtecken för mig är att cyklen kommer fram. OCH spaden. Vi har en rejäl tomt så det finns alltid saker att gräva. Jag längtar alltid efter att få sätta spaden i jorden och bli riktigt riktigt svettig. Kanske för att jag jobbar så icke fysiskt som jag gör. Mycket stillasittande och samtal med människor. Olika sorters möten. Då behövs det både cykelturer och grävningssvett för att känna att man lever på riktigt. Jg behöver jobba fysiskt med för att må bra helt enkelt.


om nittiotredje dagen

Posted on
093. Om du bara får välja ett vårtecken, vilket känns mest vårigt?

ljuset. Jag älskar när det skiner igenom och lyser upp hela mig inifrån. Även om så många av de andra vårtecknen är fantastiska så är det ändå ljuset som jag saknat och längtat efter. Det är ljuset som vi så väl behöver här uppe i norr och inte har sett tillräckligt av tidigare.


om nittioandra dagen

Posted on
092. Brukar du vårstäda?
jag vårstädar, höststädar, julstädar, påskstädar, lovstädar, fredagsstädar och typ varjedag städar. Vissa saker gör jag mer grundligt på vissa specifika tillfällen så det är klart att det blir en speciell omgång just på våren när ljuset kommer mer och mer. Putsa fönster, städa fönsterbleck och städa i rabatterna. Mer ute än inne tror jag 🙂

om nittioförsta dagen

Posted on
091. Planterar du något på våren?
Ja, alltid. Massor. Det skall grävas, planteras och ordnas. Lite har vi faktiskt redan börjat då det gäller att ta vara på energin när livsandarna åter igen vaknar. Jag har planterat ett gång tomatfröer och lite annat som min käre far inte gav mig så mycket hopp om redan i mars. Mest för att jag tycker om att se när det växer. Dock har vi en nackdel med vårar fantastiska hus och den nackdelen är att det till stor del av året och dagen ligger i skugga. Helt enkelt ingen alls bra plats att förkultivera frön och plantor på. men jag vill ge det ett försök. Kanske om man införskaffar en extra lampa så som min käre far odlingsexperten önskar. Jag får ofta tomatplantor och gurkplantor som pappa odlat fram. Förra säsongen hade jag massor i mitt växthus. Jag planterade även hemmasådda tagetes och satte jordgubbsplantor, rädisor, lök och massa sallad. Mmmm. Iår hoppas jag på ännu bättre tur. Men som alltid så får man se hur mycket det blir i slutändan.

om för nio år sedan

Posted on

för nio år sedan vid denna tiden hade jag precis kommit hem. Vi bodde då i det lilla vita huset med endast tre rum och kök som jag köpte till mig och Samuel ett par år tidigare. Efter att ha spenderat en natt på BB tillsammans som nybliven familj så ville jag hem. Delvis för att barnmorskan som tittade in under dagen lite försiktigt la fram att det var såååå fullt på förlossningen och BB och det gick ju så braaaaa för oss. Väl hemma med vårt första gemensamma barn, vår andra prins, mitt andra underverk kändes det tomt utan storebror. jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter någon som efter mitt första barn i det läget. Det känns alltid fel att inte ha sina barn nära sig som att vara halv, luften i lungorna tar liksom slut.

Adrian var lite drygt ett dygn gammal och äntligen var det över. Graviditeten som började men 17-18 veckors illamående och foglossning från v 12 som eskalerade och tillslut gjorde att jag knappt kunde gå över huvudtaget. En av de jobbigaste graviditeterna, en jobbig förlossningsupplevelse som ändå ledde till det vackraste barnet vi sett. Jag får tårar i ögonen och magknip av att bara tänka på kärleken jag känner för detta barn. Helt ljuvlig redan från första början. För nio år sedan låg han där, så varm och mjuk på mitt bröst. 54 centimeter lång och 4070 gram av rent underverk. Dagen innan var mest ett töcken. Efter tre dagars  igångsättning föddes han 31/3 klockan 12.59, hans pappa grät och jag var helt slut. Helt blå och kladdig låg han på min mage. Sedan den dagen har jag älskat honom vilkorslöst.

För nio år sedan hade jag blivit mamma igen. För andra gången. Återigen till en vacker prins.

Idag nio år senare känner jag mig så tacksam över att ha fått bli just hans mamma. Tacksam över den härliga kväll vi igår hade tillsammans när vi firade att du funnits hos oss i nio år.


om nittionde dagen

Posted on

VECKA 14 – VÅREN

090. Fåglarna kommer tillbaka och börjar sjunga tidigt på morgonen, mysigt  eller jobbigt?

Underbart. Så tidigt som det bara går försöker jag sova med en liten liten springa öppnat fönster. Dels för jag tycker att jag sover bättre när det är kallare på rummet men också för den fantastiska serenad som väcker en på morgonen. Maken börjar ju tidigare än tuppen så jag vaknar ofta till kring tiden han ger sig av eller precis har åkt till jobbet och får sedan njuta av att somna om till denna fina musik. Precis så som livet skall vara en vårmorgon.