Rise like a phoenix.

Rösten bär högt och klart. Långa ögonfransarna smeker kinden. Det mörka håret är långt och välstylat. Eldsflammor i bakgrunden som fågelvingar blir otroligt effektfullt. Det är ett vackert nummer, träffsäker röst och musiken är Bondinspirerad. Det är pampigt helt enkelt. Jag gillar låten och det känns i själen på nått sätt. Så där som bara musik kan göra – när rummet försvinner och musiken bär mig ut i en helt annan del av medvetandet.

Men mer än själva sången, musiken och numret så gillar jag konceptet.

En man i kvinnokläder, inte långt ifrån Dana International som tidigare vunnit festivalen men ändå miltals borta. För Conchita Wurst är något mer än bara en vacker man i snygga långklänning med långt hår som är välsminkad och det är just det som tilltalar mig ända in i hjärtat. Conchita står för något som inte bara handlar om sexualitet eller vilka kläder/attribut vi väljer att omge oss med eller klä oss i. Hon står för möjligheten att vara precis just den du är.

Hon visar att om du inte följer de regler som vi sätter upp i umgänge med andra människor eller i det sociala samspelet, även om du inte klär dig eller sminkar dig eller uppför dig som du förväntas göra så kan du vara vacker bara genom att vara du.

En dragqueen förväntas använda stark makeup ha stort hår och glammiga kläder. Men skägg? Knappast, oavsett hur vältrimmat det än är. Ändå så tycker jag h*n är något av det vackraste som jag har sett. Och nä, jag bryr mig faktiskt inte alls om vad det ska kallas eller om det är korrekt/inkorrekt, normalt eller provocerande. För jag älskar tanken på artistisk frihet att välja precis det uttryck som man själv önskar och stå fast vid det. Jag dras med i allt som hon väljer att stå för och det går rakt in i hjärtat på mig och jag struntar fullkomligt i om h*n ser sig som en hon, han eller hen. Om h*n definierar sig som kvinna eller man, transvestit, dragartist eller bara en människa som klär sig i vackra kläder och målar sitt yttre med makeup eller har kroppslig behåring. Om h*n är hetro/homo/bi eller någonting helt annat. Jag ser en människa som uttrycker sig vackert i ord och röst, utseende, själ och hjärta.

För även om låten i mina öron var fantastiskt vacker och hade kunnat vinna bara på det så är en röst på Conchita inte bara en röst på en låt utan på ett koncept och det konceptet säger att du är helt okej som du är och det står dig fritt att klä och uttrycka dig som du önskar. Precis det som jag vill ge mina barn. Friheten att uttrycka sig. Vara sann mot sin inre kärna, själ och hjärta. I många delar av världen skulle detta uttryck inte få lov att finnas eller synas. Bara du tänkte tanken på att vilja uttrycka dig annorlunda eller fundera över din könstillhörighet så skulle du uteslutas från samhället, byn eller din familj. På andra ställe skulle det räcka att någon ifrågasatte din sexualitet eller att du ens nämnt frågor som rör HBTQ eller andra uttryck för könstillhörighet för att du skulle hånas, torteras, fängslas eller tom dödas.

Idag har en stor del av Europa visat att vi står upp för rätten att uttrycka sig fritt. Att du får vara den du är och oavsett kön eller sexuell läggning och iklä dig de kläder eller attribut som du önskar.  Jag önskar innerligt att denna enighet skall få fara fram över städer, länder och kontinenter. Att vi tillsammans kan starta någonting som visar på att det är nog nu. Att alla människor bör ha möjlighet att inte bara klä sig som de vill, älska den de vill, uttrycka sig som de vill utan att alla skall ha rätt till sin egen kropp, själ och röst. Oavsett om det är genom kärlek, säkra aborter eller genom acceptans.

Låt oss vara som de som i pride festivalen marscherar med tejp för munnen, de som marscherar inte för sig själva utan för de som INTE kan eller får. Jag vill tro att efter dagens skräll, att en man klädd till kvinna med skägg kunde vinna Europas gunst en magisk kväll i en sångtävling så borde det väl inte vara så förbannat jäkla omöjligt att även tänka tanken att vem någon annan älskar inte behöver förminska mig som person, att någon annans val av kläder skall behöva göra ont i mina ögon eller att en annan kvinnas rätt till sin egen kropp och sexualitet skall vara helt omöjlig att förstå sig på. Låt oss stå upp för de som själva inte kan göra det även i dessa livsviktiga frågor.

bakom regnbågen finns en skatt – den skatten kallas kärlek – och kärlek kan ALDRIG vara fel