det var en dum ide. jag inser nu att det inte alls var så enkelt som jag hade tänkt mig. Det är få saker jag unnar mig när jag nu försöker att äta så lite kolhydrater som möjligt. men Mörkchoklad med havssalt är en av dem. Dock är det liiiite för liite choklad i dem för min smak så  jag fick för mig att kanske om jag gjorde lite chokladtryffel och la i lite flingsalt så skulle det bli en bra lördags fika/snacks/godis ja what ever. Men nja, inte direkt. Det kräver nog en hel del mer experiment innan jag får till rätt konsistens, rätt mängd av allt som skall vara i och hur myckt salt som är lagom. Så efter bara ett par tuggor fick jag nog. Kanske bra det?

 Dagen har fullkomligt rusat iväg. Barnen har lekt både med kompisar, inne och så åkte vi för att köpa lördagsgodis. Det förbryllar mig varje gång vi åker iväg att det skall bli samma sak. Sådant jädrarns liv helt enkelt. Det skall bråkas, hoppas, låta, sjungas, plockas i och ur saker ut vagnen, petas på varandra, ta saker från varandra och tjatas in i absurdum.  Det går jättebra att åka ensam med någon av dem, spelar ingen roll vilken, då är det hur mysigt som helst att spendera tid tillsammans och själva handlingen är tom njutbar. Men tillsammans är de *moorr* som syskon skall vara – hopplösa.  Väl hemma har vi ätit nån form av tapas variant, plockat fram lördagsgodis och tittat på Arthur och Minimojerna. Underbart. Det är ändå detta jag alltid velat ha. Stunderna tillsammans med familjen, med barnen, vardag. Men den vardag som är det som är livet.