Tag Archives: lyckorna

Nov 27 2014

om trehundratrettioförsta dagen

Posted on by
331. Om du sätter upp adventsljusstakarna idag, blir du först på din gata  då eller har fler startat julen redan?
blir nog helt klart först. Idag föresten ??? de är redan uppe 😉
Adventsljustakarna plockade jag fram redan förra helgen. Oh vad jag njöt. Maken var iväg i skogen med hemvärnsnissarna och jag passade på att mest gå hemma i pyjamas tillsammans med barnen och plockade fram ljusstakarna. Tre stycken har jag satt upp. Två guldiga som jag fått av min mamma för ett gäng år sedan och en vit som jag själv köpt. Ljusstyrkan blir ju helt klart mindre än annars men mysfaktorn och trivselkänslan går inte att ta fel på.
Varje år längtar jag efter att de skall komma upp och kan knappt bärga mig. Så jag struntar i om jag är först på gatan. Upp ska re.
Något annat som jag längtar efter är julgranen. När en väl kommer in i huset här hemma. Jag ivll gärna ha in den redan till lucia för att få njuta av den de dagar som jag har ledigt från jobbet innan jul. Då njuter jag av att komma upp på morgonen, gärna så tidigt så att det fortfarande är mörkt ute, redan i trappan ned känner jag lukten av granen. Blotta tanken får mig att rysa av välbehag. Sedan ljuset i från den. Glittret, färgerna, pyntet. Hewww, för min del får det gärna bli lucia redan nu så att granen kan få komma upp.  Längtar.
Apr 14 2014

om lyckokänslan i kroppen

Posted on by

Först trodde jag att det skulle bli en sådan där helg som spenderades antingen inne eller på resande fot. Gårdagens utflykt och dagens tråkiga väder verkade göra det svårt att komma ut. Men när klockan passerade tre på eftermiddagen så klarnade den tråkiga grådaskiga himlen upp och solen tittade fram en stund trots att det blåste rätt ordentligt. Genast började det pirra i magen. Jag måste ut. Ut i trädgården medans tid ännu finnes, medan vädret tillåter och klockan inte har sprungit iväg till kväll. Oömma kläder, mjuka byxor, träningsstrumpor som är liksom lite tåligare, fleecetröjja som redan bär spår av jord, gräs och pinnar. Hopp i två storlekar för stora stövlar som får mig att känna mig så där extra händig ändå trots att fötterna glider runt i dem. Kanske mest pga stålhättorna som gör dem extra bra att ha när det skall grävas.

Så står jag där igen och bara andas i min trädgård. Funderar. Lika mycket som jag stör mig på suterängträdgården och vägrar gå ned i den på vinter. Lika mycket älskar jag den med alla sina möjligheter på våren och sommaren när jag skulle vilja spendera mesta tiden där nere.  Vinbärsbuskarna jag flyttat verkar ta sig. Tack o lov. Grenarna och de smala stammarna på träden vi sågat ned måste flyttas och med tjocka handskar beskär jag träd, plockar grenar och pinnar, flyttar både stor och liten sten medan jag funderar över mitt nästa drag.

Jag känner mig så där försiktigt lyckl…. nä jag vågar knappt skriva ordet. Jag som påstår att senast jag kände lyckorus var i juli 2005. en spirande bubblande lyckokänsla närmar sig hjärttrakten. Kanske måste jag nu tillåta mig vara lycklig för allt det fina omkring mig? För när mycket annat försvinner, faller i bitar och går sönder så är det ännu viktigare att fokusera på det som är vackert och bra? Att vara ute i min trädgård är en sådan sak. Att den faktiskt är min – något jag längtat så länge efter. Jag vill kasta av mig strumpor och skor, insupa våren med bara fötter på gräsmattan som mest består av mossa trots hårt jobb från maken med mossrivaren förra året. Lukta på blommor och knoppande grenar. Njuta av den grönska som börjar att spira.

Så jag beskär grenar. Jag gräver bort och lägger till. Krattar. Fyller upp och slätar ut. Njuter av att känna mig varm och svettig. Älskar varje minut. Om bara helgen vore lite längre!

Mar 25 2014

om åttiofjärde dagen

Posted on by
084. Har du någon trevlig nyhet att berätta?
Ja. Jag skall få ett nytt växthus. Eller få och få. Vi byggde ju ett förra året. La hur mycket tid som helst påa tt skruva ihop eländet som jag köpt för dyra pengar och bestod av lättmetallprofiler och kanalplast. Eländet blåste bort under simones framfart. Nu skall vi bygga ett ordentligt och stabilt. Det blir ett växthus gjort av gamla fönster som jag köpt på loppis via Facebook ( som kan vara bra till såååå himla mycket) och altandörr som pappa hittat på blocket. Det kommer bli på 8 m3 istället för de 6 som var tidigare och det kommer att ligga annorlunda mot vart det låg tidigare. Jag längtar så efter att sätta igång och bygga. Det är nog den bästa nyheten på länge tror jag bestämt.
Mar 23 2014

om att åka mot våren

Posted on by

Efter en vecka med vinter och vidunderliga fjäll så bar det av hemåt mot våren.

För hur mycket jag än älskar fjällvidderna och den utsikten som bara fås ifrån en fjälltopp så spritter det i kroppen av längtan efter vår. Återigen har vi haft bästa sällskapet i form av familjen Z. I år besökte vi Tandådalen vilket var en lyckträff. Där fanns någonting för alla även om jag kanske var den som blev mest begränsad de dagarna när det var riktigt dåligt väder ( regn/snö, blåst, dimma och dålig sikt) eftersom jag är livrädd för höga höjder. När jag känner helt plötsligt att jag inte längre har kontroll så blir minsta lilla backe ett trauma.

Vi valde att åka hem en halvdag tidigare än planerat. Skulle åkt tidigt söndag morgon men olika anledningar så som skador, jobb och dåligt väder gjorde att vi valde att åka så länge vi kände för det på lördagen och sedan ta och städa upp, packa i lugn och ro och ge oss hem på lördagskvällen istället. Vilket så här en dag senare känns som helst rätt beslut. Det kändes verkligen som om vi körde från vintern och mot vår. Redan nedanför Sälen fjällen började snön att tryta och alla de vackra fjälldalarna låg snöfria. Vi körde förbi de dära husen med snickarglädje som ger mig hjärtsnörp och får mig att vilja flytta norrut åtminstone för en stund, den vackra naturen och topparna. Ju längre ned vi kom desto mera bredde våren ut sig.

Runt halv ett körde jag in på parkeringen. Trött, seg och stel. Ont överallt efter en vecka med rörelser som jag inte alls var van i, ont i höften efter en vurpa som mellansonen orsakade när han körde rakt in i mig så vi båda välte och svullna ben efter först en dag i pjäxor och sedan 8 timmar i bil. Aldrig är det väl så skönt som då att få vakna upp i egen säng.

Vi körde mot våren och den mötte oss. Runt sju vaknade barnen och ville upp, det var vårligt och ljust ute och jag hörde  fågelkvitter utanför fönstret.

God morgon vår. Du är efterlängtad.

Mar 15 2014

om röra

Posted on by

en salig sådan. Eller kanske snarare osalig. Här är iallafall rörigt. Mycket rörigare än vad jag vill och har lust med iallafall 🙁 Jag är så där som jag är ganska ofta. Lite överallt och ingenstans samtidigt. Frustrerande och skönt. Bra och dåligt. Men mest rörigt.

På uteplatsen står 14 stora fönster och en altandörr jag köpt på loppisar. Pappa har ritat på ett växthus som skall byggas för hand av detta material. Jag känner mig alldeles kreativ precis som dottern brukar säga när jag ser allt material och det bubblar inom mig av längtan efter att få bygga igen. Synd bara att jag älskar mitt jobb och har passionen för kvinnohälsa för det känns inte som om jag egentligen har tid att jobba. Vill ju bara fixa. Och röra till det kanske. Risken är rätt överkomlig att jag inte blir helt färdig med projektet men jag försöker ju numera bättra mig och faktiskt slutföra saker och ting. Strävan måste alltid gå emot att bli just bättre.

På golvet ligger dotterns läxor utspridda. Mattebok, extra papper och tandpetare att fixa med. Ändå är hon bara sju år. Äldsta barnet hade aldrig så mycket läxor i ettan. Soffan är fylld med kuddar och fleecefiltar efter att jag och fina Carolin svept in oss i dessa och druckit vin och pratat en massa hela kvällen. Underbar paus mitt i all röra.

I köket är det fullt upp. Bak och stök. Precis som det skall vara. Då mår jag bra. Kanske tom pga min röra.

Feb 15 2014

om det vackra i ett regn

Posted on by

SAMSUNG CAMERA PICTURES

efter regn kommer solsken.

Men även något så enkelt som ett regnoväder kan skapa de vackraste saker. Idag sträckte sig denna vackra dubbelt över hela vår baksida. Den ena hel och stark, den andra svagare bredvid. Båda lika vackra. Breathtaking. En påminnelse om att alltid titta på och ta vara på de vackra i tillvaron.

Feb 8 2014

om trettionionde dagen

Posted on by

039. Hiss & Diss – Ditt hem

Vi bor på lyckorna.

I alla fall är det så som jag brukar kalla det. Hemmet har fått sig en egen blogg (http://www.lyckorna.be) och namnet är från en Peter Le Marc sång som heter spökamazonen. Nu är den kanske aningens vemodig och det vill jag inte kalla mitt fyra fem år sedan, tills att vi för två år sedan steg innanför dörren för första gången så visste jag att det var något speciellt med detta hus. Det hade nästintill allt som vi önskar och behöver. Drömhuset.

Hiss – fantastisk tomt och absolut bästa läget i området. Parkområde runt om kring som visserligen inte sköts om men gör att djurlivet frodas utanför. Här finns både rävar och rådjur som strövar omkring. Tre våningar stort och suterängplan. Det hade precis så många rum som vi behövde och extra utrymme att jobba med.

Diss – garaget, helst hade vi behövt ett dubbelgarage för att kunna få in bilarna men det är inte det stora, det hade varit lyxen. Det som jag hade önskat hade varit en större uppfart så att vi hade haft plats med husvagnen. lika värdefullt som suterängplanet är lika besvärligt kan det vara att behöva ta sig ned i källare för att tvätta och komma ut i den fina trädgården.

Många saker med huset är dubbelt, nivåskillnaden ger den fantastiska vackra utsikten men gör trädgården mer svåråtkomlig. De tre planen ger en fantastisk yta men trapporna är mördande när man skall ta sig upp och ned i dem och dessutom har ont i knäna ibland. Nyrenoverat men inte alls i vår stil. Tja. Ni fattar läget. Samtidigt är det så för mig att jag måste få drömma. planera, fixa och ordna. Drömhuset måste vara föränderligt för att vara min dröm.

IMG_4188