Klockan börjar närma sig elva. Det är torsdagen den fjärde december 2014 och jag kan inte låta bli att låta tankarna fara tillbaka i tiden. Det känns helt ofattbart att det faktiskt är 14 år sedan jag låg där i sängen på sjukhuset. 25 år gammal och väntande in min förstfödde älskade son. Vattnet hade gått tidigt på morgonen dagen innan under tiden som jag var inlagd på sjukhuset för högt blodtryck och havandeskapsförgiftning. Inte hade jag en aning där på kvällen för 14 år sedan att det var så nära. Så nära att jag snart skulle hålla dig i min famn.
Inte heller visste jag hur det skulle kännas att göra just det bara ett gäng timmar senare.
Idag är dagen innan din fjortonde födelsedag. Du är inte längre ett barn utan en ung man på väg in i vuxen världen och jag förstår fortfarande inte hur det hände. I sinnet är jag fast någonstans runt att du är 8-9 år gammal och den ljuvligaste unge man någonsin kunnat önska sig. Nu går du i åttan och på senaste utvecklingssamtalet så sa en av dina mentorer att du hade börjat att “kaxa till dig” lite granna vilket är någonting som både hon och jag upplevde som positivt. För det är ju så att ta steget in i vuxenvärlden att man måste lära sig om sig själv och stå upp för det som är du och det som är rätt. Du är stor och lång. Nästan längst i skolan trots att du bara går i åttan. Över 185 centimeter lång och fjunig överläpp. När jag ser dig fylls jag av stolthet. Inte för att jag anser att du måste prestera. Nej, aldrig, du är du och jag vill aldrig tvinga fram att du skall känna press ifrån mig att du inte duger. Du är bra som du är. Men stolthet över att du presterar för att DU vill. För att du känner en glädje i att få bra betyg. Ditt B i matte, engelska och spanska får mig att rysa av välbehag. Inte heller där för att du måste utan för att du känner dig stark och trygg i dessa ämnen som inte varit mina bästa. Matte och språk har varit de svåraste för mig och trots detta verkar inte mina svårigheter för dessa ämnen ha färgat av sig på dig. Din lärare säger att du skulle kunna prestera bättre i vissa ämnen om du bara ville och tyckte det var viktigt, vi fnittrar du och jag. Oh vad jag känner igen mig. Mmm säger du, men det är inte roligt. Då är vi fullt nöjda med väl godkänt. Jag är tydlig med att du inte behöver prestera A eller B i alla ämnen bara för att. Jag är glad för att du försöker och gör ditt bästa. Du blev tillfrågad om specialmatten, tydligen inte många som blir. Du provade en gång och tyckte det var svårt och hoppade över. Dina mentorer säger att du skulle kunna om du ville men frågan är om det är lika roligt när man plötsligt inte längre är bäst på det som man lär sig utan alla andra i tävlingsmattegruppen är lika bra och det blir klurigt. Jag vägrar pressa dig. Det måste kännas lite lustfyllt att lära sig och jag älskar dig vanvettigt oavsett tävlingsmatte eller ej.
Jag älskar våra egna stunder där på kvällen. Att vi sitter tillsammans när de andra sover och tittar på sci fi eller andra gamla tv serier, ibland pratar vi men oftast är vi tysta. jag älskar det faktum att vi tillsammans har plöjt 5 säsonger av Andromeda, 10 säsonger av Stargate sg 1, 5 säsonger av Stargate Atlantis, 7 säsonger av Dr Who, 8 säsonger av Bones, 4 säsonger av Warehouse 13 mm. Snart har vi inga kul serier kvar. Men stunderna är för alltid etsade in i mitt hjärta.
Jag älskar när du delar med dig av dina tankar och funderingar. Om saker du lärt dig i skolan, om nyheter från radio eller tv eller bara när du berättar att ni fått lära er om etik eller könssjukdommar i skolan. Och jag älskar det faktum att du verkar växa upp till en sund, klok och fin man.
Jag önskar att livet behandlar dig väl min son. Inte att du skall slippa undan allt ont men att du skall kunna hantera de prövningar du möter och växa utav dem. För det är inte prövningarna som definierar oss. Det är hur vi hanterar dem.
Finn dina egna vägar min son. Se lyckan där den finns och ta vara på den. Känn kärlek och vet att det finns alltid möjligheter även i den mörkaste natten. Tack för att jag fått vara del av ditt liv i dessa 14 år. Jag hoppas och önskar på många många många mer.
grattis i morgon på din fjortonårsdag.
//din mamma
Allt känns så otroligt konstigt, så jobbigt och så stort och skönt. Alla dessa känslor mixade tillsammans och jag vet inte vad jag skall känna egentligen. Jag längtar efter att få komma ut och pröva mina vingar samtidigt som jag ser fram emot att få vara hemma. Njuter av att vara färdig med skolan samtidigt som det ger mig ångest att jag inte skall tillbaka igen. (om jag nu inte kommer in på vidareutbildningen) allt är så svårt att hantera helt enkelt. För det är ju än så länge rätt så ovisst.