om viljan att utvecklas

Posted on

Ibland vill jag så innerligt läsa vidare. Så mycket att jag faktiskt överväger att smyga mig iväg på några komvux kurser för att läsa upp fysiken och kemin så att jag kan söka vidare. Inte för att jag vill jobba med nått annat. Oh HELL no. Jag har mitt absoluta drömjobb och vill inte göra någonting annat förutom att utvecklas innom just detta som jag älskar. Men nu när jag inte får utvecklas i den riktningen som jag hade önskat så vet jag inte längre vad jag skall motivera mig med för att orka fortsätta göra det där lilla extra. Jag har ingen bra lön, utan ligger rätt lågt i jämförelse med mina kollegor, de specialiteerna som jag suktar efter finns inte tillgängliga för mig just nu och jag har ett pyttelitet rum utan fönster. Visst skall man vara glad för det man har och det är jag verkligen men jag vill så mycket mer.

Har så mycket mer i mig som vill ut. Utveckas. Andas.

Så vad vill jag läsa då? Jo jag leker faktiskt med tanken på att läsa till läkare. Inte för att jag brinner för det som för barnmorskeriet men jag tror jag skulle kunna göra nytta. Att det finns andra utvecklingsmöjligheter där. Sen inser jag att jag inte har varken tillräckligt med csn kvar eller en rik man eller ens en läkarutbildning i närheten och då vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Sexologi – master ? Mer gynekologi?

Jag vill så mycket mer.


Om hur svårt det är att tänka i euro

Posted on

En gång i världen var jag med och röstade inför EMU, jag inte bara röstade nej till vårt svenska inträde i EU jag röstade även nej till EMU samarbetet vilket jag inte ångrat en enda sekund. Jag ser inga som helst fördelar med att använda euro som betalningsmedel oavsett i vilket land jag befinner mig. Nu i spanien har vi ju inget val. Allt står prissatt i euro och jag är helt förvirrad. En euro, ja det låter ju som ingenting. Fast det är ju det egentligen. Det är nästan en tia och för en burk krossade tomater blir det ju tom dyrare än hemma.  Allt som kostar något på 1 känns billigt när det åker ned i kundvagnen men när man står och betalar och inser att 72 euro är över 700 kronor känns det inte längre lika billigt eller förmånligt. För det är verkligen inte alls så att det är billigare här. Inte ett dugg. Visst vissa saker är billigare så som sprit, vin och skaldjur helt klart. Även den fina fräscha kycklingfilen för 5.5 euro kilot är ett rätt bra pris. Men allt blir förvirrande.  Mamma säger Adrian på marknaden, om pokemon korten bara kostar EN krona, kan jag inte få flera då. Men en euro är inte direkt samma sak som en krona. Förr var det tvärtom. Jag minns hur jag gjorde överslagsräkning när vi handlade lösgodis på marknaden för de pesetas jag hade fåt växlat in hemifrån.  100 pesetas var nånstans i runda slängar 6 kronor och allt kändes jätte dyrt när man plötsligen skulle betala tusentals pesetas.                               

något som numera är vanligare på stränderna i spanien än pesetas. Min pappa kallar dem för kamelbajs. Är det nån som anar vad det är för något? 🙂

Påtal om kronor och ören, euro och pesetas så fick jag reda på 2011 års lön för ett litet tag sedan. Jag är fortfarande en ruskigt underbetald barnmorska med de astronomiska studielånen jag har för att bekosta denna drömutbildning.  Men jag fick en större lönehöjjning än vad jag förväntat mig och vad chefen förannonserat om.  Detta är jag tacksam för. Jag väljer att se glädje i det istället för att känna att jag ff är underbetald. Som min fina kollega L sa. Nu är vi ännu ett steg på vägen närmare den lön som vi förtjänar. En dag skall vi nå dit. Även om det kanske innebär att säga upp sig och arbeta någon annan stans för att sedan återkomma till drömjobbet.  Det bästa är att lönehöjningen betalas ut i november men gäller från april. Det verkar som om det kan bli jul i år med.  😉