[singlepic id=66 w=450 h= float=]

storebror 6 år längtar efter lillasyster och pratar med henne i magen

söndagen den 5 november 2006. Klockan är som nu runt 22.00 på kvällen och jag harännu ingen aning vad som väntar denna natt.

Inte en enda småkänning.

Jag är trettio år gammal och väntar mitt tredje barn.

Denna söndag är BP ( beräknad partus) och jag har mått otroligt bra hela denna graviditeten.  På förmiddagen har vi varit ute och promenerat och visst har det knakat till i bäckenet lite av gammal foglossning men jag skall absolut inte klaga. Kvällen innan har vi firat Mikaels farmors 75 års dag på kvibille gästis och jag fick så fina bilder på magen smyckad i en lila festklänning.  Magen är så stor så att det kändes som om hon var påväg ut genom navlen.

Hela graviditeten har hon hållt på och snurrat fram och tillbaka, varierat från huvudändläge till sätesläge och tvärläge på nolltid. Jag är fortfarande inte helt hundra på om huvudet ligger nedåt denna söndag när jag är beräknad att föda. Efter alla svängningar fram och tillbaka, ultraljud, barnmorskebesök och vändningsförsök har jag tröttnat och vill mest låta det bero. Det blir som det blir.

Hon rör sig inte så mycket där inne. Men det har hon aldrig gjort, det var inte hennes personlighet, så jag var aldrig orolig. Däremot var hon stor, magen växte massvis den sista tiden av graviditeten.

Efter att ha fött två barn med igångsättning kände jag mig oroad över att inte veta när det startar och hur jag skulle agera men även hur jag skulle reagera. Inte heller hade jag gått över tiden som nu. Som tur var mådde jag  jättebra hela graviditeten så det kändes aldrig besvärligt att övertiden närmade sig.

Snart skulle hon vara här. Vår älskade lilla dotter.

Alldeles nyss prinsessa av November bar jag dig i min famn

genom spruckna nätter med varsamma händer viskade jag ditt vackraste namn

jag ville fylla dig med drömmar, måla en himmel så blå

jag ville ha dig att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dig

den är större än du tror, större än kärleken själv

för när du steg ned på denna jorden rund

så var du älskad från första stund

2007 var jag och Jessie och såg Peter le marc framföra bland annat denna vackra sången. Inte ett öga var torrt. Ibland längtar jag tillbaka.

Saknar

 Snart skall jag sätta mig och skriva årets födelsedags brev. En tradition som jag påbörjade dagen innan älsta sonens ettårsdag. På kvällen innan födelsedagen så sätter jag mig ned och skriver ihop ett brev om det gångna året, om kärleken till barnen och den tacksamhet jag känner över att få vara i deras liv.