om när himlen bara öppnar sig.

Posted on

DSC_0348 copy

Det höll i alla fall sig fram tills att skolavslutningen var över och alla ballongerna släppts upp mot en grå himlen fylld med regntunga moln. Därefter började det droppa och vi hann ungefär fram till kyrkogården när himlen plötsligt öppnade sig. Det stod ett förråd öppet invid kyrkogården där vi kunde söka skydd för regnet under taket. Samtidigt kom åskan vilket gjorde att alla glada miner över sommarlovet förbyttes mot tårar, rädsla och hackande tänder. Troligtvis kom inte ballongerna så långt som vanligt men de är ändå en otroligt häftig syn att se när de flyger iväg i en stor klunga upp mot himlen för att sedan sprida sig iväg mot olika håll. Det går snabbt och sedan så ser man dem inte längre.

Sen börjar sommarlovet. 10 långa veckor för barnen att njuta av sol, bad, ledighet och läxfrihet. Jag minns känslan väldigt starkt. Känslan av att lovet som låg framför dig var helt oändligt. Eftersom jag har sen semester i år så har jag tagit en vecka ledigt här i samband med skolavslutningen för att vi tillsammans skall få njuta av att det är sommarlov. sen får barnen vara på fritids i ett par veckor innan vi går på semester tillsammans.

Men än så länge har vi hela den härliga sommaren framför oss.

 


om en stor dag

Posted on

Min lille gosse, storebror, fina Samuel – kärt barn har många namn. idag slutar han femman. Helt sanslöst otroligt. Jag har precis vinkat av mitt fina hjärta när han, klädd i nya fina avslutningskläder begav sig av till skolbussen. Åh vad jag är stolt. jag minns fortfarande som om det var igår när jag fick upp honom på min mage, liten, illröd och klabbig med ett grimaserande uttryck i ansiktet. Underbar redan då.

Nu 11,5 år senare gör han mig stolt var dag.  idag är sista dagen på mellanstadiet. Sista dagen med älskade läraren Björn, sista dagen på Slottsjordsskolan. I morgon väntar sommarlov som jag hoppas nu ter sig oändligt för dig. Många långa lata dagar innan det är dax för högstadiet till hösten.

älskade unge

 

 


om gläjde

Posted on

jag blir så glad när jag ser dig cykla iväg. Rak i ryggen cyklar du mot en av de sista dagarna som femteklassare. Idag skall ni ha klassmästerskap i minigolf, cykla till Mc donalds och sedan vidare till arosfortet för att tillslut på kvällen avsluta med brännboll tillsammans med föräldrarna. Jag känner mig glad och stolt. Du mitt lilla frö som för 12 år sedan låg och grodde innuti min mage, omsluten av kärlek och längtan. Född med glädje, till glädje. Jag kan inte förstå att du redan har blivit så stor och kan inte förstå hur jag kan älska dig mer för varje dag som går.

Idag är du inte längre den lilla baby som en gång var så beroende av mig, en kärleksfull symbios som har vidareutveckats till den långa och sora “preeteen” kille som du _nu_ är. Men jag är så stolt över dig. Så otroligt stolt. När jag ser dig cykla iväg känner jag både stolthet och rädsla och jag slås av att det är precis så här livet är. det är det som nu ligger framför dig och mig. Stolthet över att du börjar att sträcka ut dina vingar och göra dig redo för att flyga. Rädsla för att livet är så stort och farligt.

men mest av allt är det ändå glädje. För du ger mig en sådan otrolig glädje varje dag bara genom att finnas.

Mitt hjärtebarn.

min glädje

samuel och pappa


om dan före dan före dopparedan

Posted on

God morgon.

                                                                                 En vacker syn att vakna till

Eller ja egentligen är det inte morgon längre då den bara försvann i ett enda nafs. I morse var jag tröttare än tröttast när jag skulle upp ur sängen men det var bara att svänga de lurviga över sängkanten och gnugga gruset ur fransarna för att väcka sönerna till årets sista skoldag. Strax innan sju brukar jag väcka Samuel som går i femman. Lite tidigare om jag jobbar för att vi skall hinna få en liten stund tillsammans innan jag springer till jobbet strax innan sju. Jag dukar sedan fram  lite frukost och sätter igång tvn medans han gör sig iordning för skolan. Tillsammans tittar vi på julkalendern kvart över sju och hinner prata en stund innan det är dax för honom att gå till skolbussen. När jag jobbar så vill han att jag väcker honom så pass tidigt att vi hinner få en liten stund tillsammans innan jag går och det känns så himla bra att han fortfarande vill det trots att han ändå är 11 år gammal och närmar sig tonåren med raketfart. Ett par långa kramar senare klär han på sig ytterkläder och beger sig mot skolskjutsen. Då brukar det nästan vara läge att väcka lillebror som börjar först 8.30. Idag har Adrian dock vaknat av sig själv och kommer smygande ned för trappan vid tjugo över sju. Vi sitter en stund tillsammans, när storebror skall gå kommer även lillasyster ned. Mysigt.

Efter en stund blir det åter stress, att det är likadant varje dag är för mig en gåta. Hur man kan börja mer i tid för varje gång som går men ändå tar tiden slut. I sista stund svängde vi in på parkeringen utanför sonens skola där det var fullständigt proppfullt med bilar. Efter att vi lämnat av Adrian på dagis så åkte jag och Loppan vidare för att handla, vi besökte två affärer, shoppade upp massvis med pengar på mat inför julen och tankade bilen. Sen var det redan dax att hämta lillskrutt på skolan igen efter kortaste dagen ever. Med oss hem fick vi lite till julmat men även en jättekalkon på nästan 6 kilo som skall tillagas till annandagens middag. Mmmmm.

                                                                                         Fröknäcke på gång

Väl hemma igen med kidsen var det bara effektivitet som gällde. Så nu har jag bakat två plåtar med fröknäcke till jul samt kokat en omgång knäck och kört en maskin tvätt. Klockan bara tickar iväg fortare än vad jag var beredd på.  Mer pysslande skall det såklart bli men först skall vi ta med barnen på en promenad.  🙂