torsdagskväll. Lika mörkt ute när jag kom hem som när jag körde till jobbet i morse. Jag hann knappt med och blinka fören dagen var över.

Hem. Häämta sonen- Åka till innebandy. Hem. Äta kvällsmat. Dusch. Hämta son från innebandy. Fika på pepparkaksballerina. Natt.

Nu så sover alla barnen. Adrian gick själv upp och la sig och orkade inte ens vänta på nya lakan i sängen, Loppan kröp ned under favorittäcket och samuel sussar på kudden med sina vackra kinder fulla av fantastiska fina fräknar. Jag har nyss varit runt på kvällsrundan som jag gör varje kväll. Det är en otroligt stark lyckokänsla att på varje rum ligger det ett högt älskat barn och sover. Det bästa jag någonsin gjort.