om vabbglädje

Posted on


Lilla dottern är sjuk. Det var länge sedan sist nu så jag är inte överaskad. De stora killarna är sällan sjuka numera men jag minns att det var en del när de var i Loppans ålder. Det innebär att den tiden i livet snart är förbi. Just nu njuter jag. Av att få vara nära henne, av att bo i ett land där jag har möjligheten att ta hand om mitt febriga barn, att jag har ett jobb som jag älskar men som kan vara så flexibelt att jag med lite ansträngning kunde få tag på dagens patienter och boka om dem till imorgon så att ingen behöver lida för att jag åker hem.

Det som förövrigt slår mig när jag går och lullar här hemma samtidigt som jag passar upp lilla sjuklingen är vad otroligt mycket mer man hinner med på att komma hem ett par timmar tidigare. I vanliga fall slutar jag halv fem fem en torsdag eftermiddag men idag sprang jag från jobbet strax efter två. Hämtade mellankillen på vägen och var hemma kvart i tre. Dessa timmar och det facto att jag faktiskt fick både se solen och ljuset ute gjorde mig både gladare och tålmodigare när jag väl kom hem. Jag önskar mig att kunna jobba så alltid. Det är tur att maken bara har ett par månader kvar i skolan så att jag kan börja se ljuset i tunnlen.

Dagen har utöver vabbande bestått av städning, tvätt, disk, göra hemmagjord glass, köra sonen till innebandyn och att baka fröknäcke till lördag.  En skön effektiv eftermiddag vilket gör att jag längtar efter flera. Helgen som kommer är också ledig. Ingen jour, inget extra jobb ingenting annat än umgås med familj och vänner. Allt det där som får mitt hjärta att sjunga!


om att vara påväg hem

Posted on

                                              älskade unge på väg hem medans solen gömmer sig

ibland är det så där himla skönt att kunna sluta lite tidigare för att hinna med några av de dagliga sysslorna eller vara mer nära och tillsammans med barnen. Jag har försökt att korta av mina dagar lite genom att börja tidigare på morgonen och jobba in så mycket jag kan där. Detta innebär att jag ofta kan sluta 16.30 vilket är en någorlunda hyfsad tid om jag vill orka vara tillsammans med familjen.

Idag hade mannen laboration/föreläsning i skolan och slutade ändå senare vilket innebar att det var jag som fick hämta lillemannen som hade följt med en kompis hem efter skolan. Det var så där vackert som det bara är på kvällen när solen sänker sig och himlen fullständigt exploderar av färger samtidigt som snön gnistrar på marken och gör januari kvällen lite aningens ljusare.


om doften av nyklippt gräs

Posted on


lillebror under den vackra blodboken
Doften av nyklippt gräs är härlig. Speciellt när man varit duktig och klippt gräset själv. Det är en av de sakerna som jag så intensivt längtade efter när jag bodde i lägenheten. Egen gräsmatta, doften av nyklippt gräs, en trädgård, rabatt att påta i.
Lilleman har sovit rätt mycket idag och storebror åkte ju tillbaka till sin pappa vid ettiden så när Adrian sovit en stund så att han var pigg och glad så fick han sitta i babysittern under blodboken och titta på de fladdrande löven medans jag klippte gräset, vattnade jordgubbslandet och rensade lite ogräs. Ljuvligt. Otroligt skönt att hinna med allt detta med en nöjd liten kille som gungande i sin babysitter. Det kändes skönt att få vara ute. Jag hade längtat efter att kunna komma ut. Hade storebror varit hemma hela eftermiddagen så hade vi nog varit ute mer eller mindre hela dagen. Men nu blev det en liten stund så att jag hann pilla lite i landet, klippa gräset och njuta av solen.


om väntan på tandläkaren

Posted on

så får man sitta här och plågas.  Fy sjutton säger jag bara. Tandläkarbesök är en av mina fobier i livet. Inte så mycket för smärtans skull som för känslan av att inte kunna andas och att drabbas av panik när någon är och rotar i min mun. Har ingen alls större lust att åka dit men måste man så måste man. Och jag har lite krångel med en tand på vänster sida som jag tycker att det isar för mycket i när jag äter. Anar att det saknas en flisa eller något annat på den. USSS vad jag känner mig trött och sliten.

Klockan börjar närma sig sju och jag har precis gått upp, morgonen påbörjades som alla andra med huvudvärk när jag vaknade till och lillemannen ville ha mat. Jag brukar få en dundrande huvudvärk som går över efter en timme eller två. Nu är den nästan borta. Sen så åt han som en glupsk liten gosse och avslutade morgonmålet med att kräkas en stooooor omgång rakt över mig, kudden och lakanet. *morr* man luktar inte hallonsylt med en liten bebis i sängen det är en sak som är säkert.

Nu har det gått en vecka sedan examen och det känns inte riktigt lika konstigt längre. Veckans bottennapp var dock när jag visste att jag var tvungen att tacka nej till det sommarjobbet som jag ville ha. Fy vad det kändes tråkigt. När jag egentligen ville arbeta för att prova mina vingar, men ihop med sambons sjukskrivning och två små barn hemma så går det bara inte.

Både igår och i förrgår har vädret varit riktigt fint och ganska lagom varmt. Vi har varit ute lite  frammåt kvällarna när lillemannen har kunnat sitta i sn babysitter o titta på löven  och storekillen hjälper mig med att fixa lite i trädgården. Under blodboken är det mysigt att vara även för en liten lillebror. Det har inte varit några längre stunder men ändå skönt.I eftermiddag skall jag och barnen åka till sagoängen för att leka av oss lite. Sagoängen är en jättetrevlig lekplats som ligger centralt men ändå i skogen på det som kallas galgberget. Väl värt ett besök.


om morgonstund

Posted on
har guld i mund eller vad är det man säger?
Själv njuter jag dock av att få sitta  för mig själv en stund vid datorn innan lilleman vaknar till och skall ha all min uppmärksamhet. Den stunden kommer snart oavsett vad jag gör så det är lika bra att passa på och njuta. En halvtimme till en timme brukar jag kunna snika till mig av egen tid så här på morgonen efter att han fått mat och jag smygit mig upp. Det har varit svårt för lillekillen att sova inatt eftersom han verar vara lite småförkyld och framförallt täppt i näsan och då blir det inte mycket sömn för någon.
Det känns så otroligt konstigt att det är en ny vecka och att man nu är färdig med allting.  Jag kan knappt fatta att i fredags tog jag min sjuksköterskeexamen. Jaha liksom.  Och sen då, vad händer nu, är det över? Skall jag inte gå till skolan imorgon alltså ?
Nähepp.
Vad skall jag göra då då? Vara hemma?  Jasså!  Men tack  då är jag väl det. :-) Allt känns så otroligt konstigt, så jobbigt och så stort och skönt. Alla dessa känslor mixade tillsammans och jag vet inte vad jag skall känna egentligen. Jag längtar efter att få komma ut och pröva mina vingar samtidigt som jag ser fram emot att få vara hemma. Njuter av att vara färdig med skolan samtidigt som det ger mig ångest att jag inte skall tillbaka igen. (om jag nu inte kommer in på vidareutbildningen) allt är så svårt att hantera helt enkelt. För det är ju än så länge rätt så ovisst.
Vad som händer nu.
För även om jag vet att jag har ett år framför mig av mammaledighet innan jag måste börja söka jobb som sjuksköterska eller börja att plugga igen så vet jag ju inte om jag nu har kommit fram till min slutstation. Jag kanske aldrig kommer in på vidare utbildningen. Kanske går år efter år och väntar på en plats eller ett besked som aldrig kommer. Vilken mardröm det skulle vara. Jag har sökt in på både distriktssköterskeutbildningen på halvfart och på barnmorskeprogrammet i Borås på distans. Så någonstanns lever drömmen om att fortsätta. Och kanske, kanske kanske har jag sådan tur att jag kommer in direkt.
Men nu skall jag sluta ögonen en stund och njuta.
tills drömmen slår in är detta mitt enda och dessutom mitt absolut viktigaste jobb. Att vara mamma till dessa två underbara gullungar